GRÄS HÖGRE ÄN FOTKNÖLAR

Under min kvällspromenad idag passerade jag en stor äng. En äng där man kan spela frisbeegolf, som annars brukar vara ganska välfriserad, men antagligen inte blivit klippt på ett par veckor. Jag blev genast orolig, för är det något jag tycker är obehagligt, så är det gräs som är högre än fotknölarna. Avståndet mellan gräsets toppar och det idag något lerklafsiga underlaget kan nämligen dölja många otrevliga överraskningar, såsom:

 

Ormbon 

spindlar

skalbaggar

tvestjärtar

sniglar

fästingar 

 

Jag vet att de flesta av dessa vidriga kryp inte kan göra mig dödligt illa, men tanken på känslan av en fot som krossar ett snigelskal får mig att vilja gråta. . 

 

Därför gick jag inte över ängen. Jag sprang i ren panik. Varje steg som ledde ned i det oförutsägbara gräset fick mig att rysa. Klafs, klafs, kafs. Ett par kom gåendes mot mig och jag kunde nästan höra deras tankar när jag speedade förbi dem: 

 

- JÄVLAR vilken hurtbulle. 

 

Men då såg de nog aldrig skräcken i mina ögon. 

 

 

 

 

Helt förståeligt. :P

Du sprang ändå igenom det! Jag hade tagit en omväg. Helt klart.
Och för övrigt kan ju fästingar iaf göra rätt mycket skada utan att man märker det, faktiskt.

Men alltså, du kan ju liksom inte komma hit o komma.
Och säga att det är slut på bloggpausen.
Och sen uppdaterar du som ALEX!

Besviken... ;)

PS. Blogger må ha blivit bättre, men du måste ju fixa så man kan göra radavstånd.
Fel ord där säkert. Men att man kan göra lite 'stycken' o göra lite mellanrum, ah du fattar!

PS2. Allt detta går finfint på WP. ;) DS.